let ME laugh
"så pinsamt när du desperat försöker bita i dina kinder för att ge illusionen av att ha kindben på VARENDA bild som tas. inse. inse. även pinsamt dålig förminskningsredigering på dina käkar. tillåt mig skratta: hahahahaha."
en kommentar skriven av jesus
Alltså, just to clarify: jag använder ingen jävla redigering.. men jag drar kanske in lite på kindbenen för att få dem att se mer dramatiska ut. Alla har la sina finesser de drar till med för att se bättre ut på bild. Det är min.
alla hatar hur man själv ser ut, såklart man gör allt för att se bättre ut.
Min poäng, som du uppenbarligen inte förstod, är att detta hysteriska bitande INTE får dem att se mer dramatiska ut, av den enkla anledningen till att dessa kindben inte finns. Tro mig. Eller, kanske gömmer de sig någonstans. Men det enda man tänker på i dessa bilder är att du biter i dem, och att detta får dig att se helt galen/spänd/tillgjord/skev och allt annat än dramatisk eller mager eller whatever ut. Om du har en sådan längtan att få kindben kan du antingen gå ner i vikt, tugga tugga tuggummi, köra käkövningar eller operera dig. Eller så accepterar du helt enkelt ditt ansikte utan "dramatiska" kindben. Men snälla, snälla, sluta med bitandet. Det framhäver inga ben, det framhäver endast en konstig min som gör läpparna och allt annat i ansiktet onaturligt.
Jag må låta elak, men det är för ditt eget bästa. Om några år kommer du ångra denna period som antagligen endast grundar sig på låg självkänsla. Eftersom att jag är Jesus och därmed allvetande är det även inom min kännedom att många andra har reagerat mot detta oh, så ineffektiva sätt att förändra ansiktet med.
Hoppas på att du ska finna ljuset.
Den ända anledningen till att människor klankar ner på andra är att de i grund och botten är osäkra på sig själva ... suck on that!
Min uppgift är inte att klanka ned på någon; som Jesus har jag inget behov av sådana triviala mänskliga tidsfördriv. Min uppgift är att få människor på rätt väg, att finna Det Rätta, och liknande. Personen som har den här bloggen gör saker som den skulle må mycket bättre utan, precis som du. Till exempel vet jag, som Jesus, att du stavar en del fel, Klara. "Ända" är synonymt med "bakdel", vilket knappast passade in rent kontextmässigt. Det stavas "enda". Varsågod!
´Vem fan är du? Du vet la inte om jag har kindben eller inte? Alla har kindeben, vare sig om de är tydliga eller ej. Jag vill framhäva mina, och kommer ALDRIG att må dålig utav denna "period" i mitt liv senare. Jag är nöjd med mig själv, och har fanemig inte dålig självkänsla. Om du baserar det på bloggandet blev jag knappt upprörd av det du skrev, snarare var det skrattretande. Jag har ett liv, jämfört med vissa som går runt och låtsas vara en person som inte finns längre.
Skriv mer och jag kommer fan se till att få reda på din IP-adress.
HAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA FAN VAD BÄST! HAHAHAHAHAHAHHA
Haha men åh.. Jesus, du om någon borde ju förstå att jag skrev "ända" på grund av att jag ville få det att låta som om det jag skrev (citerat från Mia och Klara, tvserien) hade sagts av skådespelerskan Klara ur serien.. ? Något som jag ofta gör. Alltså enda (= enskilda, enstaka)skulle låta äääända. Det fullständigt korrekta hade varit att skriva hela första meningen inom citationstecken. Men jag brydde mig inte om att göra det. Referens lämnas på begäran.
Besserwisser!
Detta otroligt sorgliga famlande efter argument syns ännu en gång från Klara, precis som ord som, i Klaras hjärna, ger hennes text en mer "vuxen" och "avancerad" stil, när dessa som vanligt inte alls passar in i det textmässiga sammanhanget. Det som är dunkelt skrivet är ofta dunkelt tänkt, det är dina "svar" skriftliga bevis för. Erkänn dina fel istället för att på gudsfrånvänt och i hög grad pinsamt sätt förneka dem! Synd är det att ni blundar för Sanningen när den knappast kan bli mer tydlig.
Jesus, (moi), slutade aldrig finnas. Jag har bara inte återvänt till en kroppslig/köttslig gestalt än. Eftersom att internet till stor del hör samman med Det Stora Alltet är det en lätt väg för mig att ta när jag vill nå ut med mina Sanningar till den nya generationen.
Avslutningsvis upprepar jag orden jag uttalade på korset: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör"
(Luk 23:34).
Frid.
